11813 Ingorichter
11813 Ingorichter | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Schelte J. Bus |
Upptäcktsplats | Siding Spring-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 3 mars 1981 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (11813) Ingorichter |
Alternativnamn | 1981 EQ23, 1994 SN12[1] |
Uppkallad efter | Ingo Richter[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Nocturna-asteroid[2] |
Omloppsbana[1] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,4381 AU |
Perihelium | 2,7897 AU |
Halv storaxel | 3,1139 AU |
Excentricitet | 0,1041 |
Siderisk omloppstid | 2007,0 d (5,49 år) |
Medelanomali | 77,344° |
Inklination | 6,187° |
Longitud för uppstigande nod | 172,090° |
Periheliumargument | 94,897° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 9,75 km |
Albedo | 0,067 |
Absolut magnitud (H) | 13,85 |
11813 Ingorichter eller 1981 EQ23[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 3 mars 1981 av den amerikanska astronomen Schelte J. Bus vid Siding Spring-observatoriet. Den är uppkallad efter Ingo Richter.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 10 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Nocturna.[2]
Referenser
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 11813 Ingorichter” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=11813. Läst 15 april 2022.
- ^ [a b] ”AstDyS 11813 Ingorichter” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=11813. Läst 15 april 2022.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 11813 Ingorichter” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=11813. Läst 15 april 2022.
|