Commandinos sats

Tetraederns fyra medianer skär varandra i samma punkt.
Figur 2. Denna figur avbildar en regelbunden tetraeder där höjderna och medianerna sammanfaller.

Commandinos sats är en sats inom euklidisk geometri som säger att medianderna i en tetraeder skär varandra i en punkt som delar medianerna i förhållandet 3:1 med den längre delen mot tetraederhörnet.

Den är uppkallad efter den italienske matematikern Federico Commandino (1509-1575) som publicerade förhållandet i sitt verk Liber de centro gravitatis solidorum 1565.[1][2]

Punkten sammanfaller med en solid tetraeders tyngdpunkt.

Bevis

Betrakta en tetraeder med de fyra hörnen E 1 {\displaystyle E_{1}} , E 2 {\displaystyle E_{2}} , E 3 {\displaystyle E_{3}} och E 4 {\displaystyle E_{4}} . Låt K 1 {\displaystyle K_{1}} vara mittpunkten på tetraederkanten E 3 E 4 ¯ {\displaystyle {\overline {E_{3}E_{4}}}} och konstruera triangeln i figur 2. E 1 K 2 ¯ {\displaystyle {\overline {E_{1}K_{2}}}} är då medianen i tetraedersidan E 1 E 3 E 4 {\displaystyle \triangle E_{1}E_{3}E_{4}} från E 1 {\displaystyle E_{1}} och likaledes är E 2 K 1 ¯ {\displaystyle {\overline {E_{2}K_{1}}}} medianen i tetraedersidan E 2 E 3 E 4 {\displaystyle \triangle E_{2}E_{3}E_{4}} från E 2 {\displaystyle E_{2}} . Dessa tetraedersidors tyngdpunkter ligger i F 2 {\displaystyle F_{2}} respektive F 1 {\displaystyle F_{1}} . Linjerna E 1 F 1 ¯ {\displaystyle {\overline {E_{1}F_{1}}}} och E 2 F 2 ¯ {\displaystyle {\overline {E_{2}F_{2}}}} är tetraederns medianer från hörnen E 1 {\displaystyle E_{1}} respektive E 2 {\displaystyle E_{2}} . De skär varandra i punkten M {\displaystyle M} . F 1 {\displaystyle F_{1}} delar E 2 K 1 ¯ {\displaystyle {\overline {E_{2}K_{1}}}} i förhållandet 2:1 och F 2 {\displaystyle F_{2}} delar E 1 K 2 ¯ {\displaystyle {\overline {E_{1}K_{2}}}} på samma sätt. Vi kan sålunda konstatera ur vår figur att:

| E 2 F 1 M | = 2 | K 1 F 1 M | {\displaystyle |\triangle E_{2}F_{1}M|=2\cdot |\triangle K_{1}F_{1}M|}   (1)
| E 1 F 2 M | = 2 | K 1 F 2 M | {\displaystyle |\triangle E_{1}F_{2}M|=2\cdot |\triangle K_{1}F_{2}M|}   (2)
| E 1 E 2 F 1 | = 2 | E 1 K 1 F 1 | {\displaystyle |\triangle E_{1}E_{2}F_{1}|=2\cdot |\triangle E_{1}K_{1}F_{1}|}   (3) och
| E 2 E 1 F 2 | = 2 | E 2 K 1 F 2 | {\displaystyle |\triangle E_{2}E_{1}F_{2}|=2\cdot |\triangle E_{2}K_{1}F_{2}|}   (4)

Ur figuren och sedan med hjälp av (2) finner vi:

| E 2 E 1 F 2 | = | E 1 F 2 M | + | E 1 E 2 M | = 2 | K 1 F 2 M | + | E 1 E 2 M | {\displaystyle |\triangle E_{2}E_{1}F_{2}|=|\triangle E_{1}F_{2}M|+|\triangle E_{1}E_{2}M|=2\cdot |\triangle K_{1}F_{2}M|+|\triangle E_{1}E_{2}M|}   (5)

Vidare, ur figuren och sedan med hjälp av (1):

| E 2 K 1 F 2 | = | E 2 F 1 M | + | K 1 F 1 M | + | K 1 F 2 M | = 3 | K 1 F 1 M | + | K 1 F 2 M | {\displaystyle |\triangle E_{2}K_{1}F_{2}|=|\triangle E_{2}F_{1}M|+|\triangle K_{1}F_{1}M|+|\triangle K_{1}F_{2}M|=3\cdot |\triangle K_{1}F_{1}M|+|\triangle K_{1}F_{2}M|}   (6)

Med hjälp av (4) kan vi nu slå samman (5) och (6) till:

2 | K 1 F 2 M | + | E 1 E 2 M | = 2 ( 3 | K 1 F 1 M | + | K 1 F 2 M | ) = {\displaystyle 2\cdot |\triangle K_{1}F_{2}M|+|\triangle E_{1}E_{2}M|=2\cdot (3\cdot |\triangle K_{1}F_{1}M|+|\triangle K_{1}F_{2}M|)=} = 6 | K 1 F 1 M | + 2 | K 1 F 2 M | {\displaystyle =6\cdot |\triangle K_{1}F_{1}M|+2\cdot |\triangle K_{1}F_{2}M|\Leftrightarrow }
| E 1 E 2 M | = 6 | K 1 F 1 M | {\displaystyle |\triangle E_{1}E_{2}M|=6\cdot |\triangle K_{1}F_{1}M|}   (7)

På samma sätt som för (5) får vi ur figuren och sedan med hjälp av (2) att:

| E 1 E 2 F 1 | = | E 2 F 1 M | + | E 1 E 2 M | = 2 | K 1 F 1 M | + | E 1 E 2 M | {\displaystyle |\triangle E_{1}E_{2}F_{1}|=|\triangle E_{2}F_{1}M|+|\triangle E_{1}E_{2}M|=2\cdot |\triangle K_{1}F_{1}M|+|\triangle E_{1}E_{2}M|}   (8)

Vidare, analogt med (6), ur figuren och sedan med hjälp av (1):

| E 1 K 1 F 1 | = | E 1 F 2 M | + | K 1 F 2 M | + | K 1 F 1 M | = 3 | K 1 F 2 M | + | K 1 F 1 M | {\displaystyle |\triangle E_{1}K_{1}F_{1}|=|\triangle E_{1}F_{2}M|+|\triangle K_{1}F_{2}M|+|\triangle K_{1}F_{1}M|=3\cdot |\triangle K_{1}F_{2}M|+|\triangle K_{1}F_{1}M|}   (9)

Och analogt med (7) finner vi med hjälp av (3) att:

2 | K 1 F 1 M | + | E 1 E 2 M | = 2 ( 3 | K 1 F 2 M | + | K 1 F 1 M | ) = {\displaystyle 2\cdot |\triangle K_{1}F_{1}M|+|\triangle E_{1}E_{2}M|=2\cdot (3\cdot |\triangle K_{1}F_{2}M|+|\triangle K_{1}F_{1}M|)=}
= 6 | K 1 F 2 M | + 2 | K 1 F 1 M | {\displaystyle =6\cdot |\triangle K_{1}F_{2}M|+2\cdot |\triangle K_{1}F_{1}M|\Leftrightarrow }
| E 1 E 2 M | = 6 | K 1 F 2 M | {\displaystyle |\triangle E_{1}E_{2}M|=6\cdot |\triangle K_{1}F_{2}M|}   (10)

(7) och (10) ger oss nu:

6 | K 1 F 1 M | = | E 1 E 2 M | = 6 | K 1 F 2 M | {\displaystyle 6\cdot |\triangle K_{1}F_{1}M|=|\triangle E_{1}E_{2}M|=6\cdot |\triangle K_{1}F_{2}M|\Leftrightarrow }
| K 1 F 1 M | = | K 1 F 2 M | {\displaystyle |\triangle K_{1}F_{1}M|=|\triangle K_{1}F_{2}M|}   (11)

Och, ur figuren, sedan med (2) och till slut med (11):

| E 1 K 1 M | = | E 1 F 2 M | + | K 1 F 2 M | = 3 | K 1 F 2 M | = 3 | K 1 F 1 M | {\displaystyle |\triangle E_{1}K_{1}M|=|\triangle E_{1}F_{2}M|+|\triangle K_{1}F_{2}M|=3\cdot |\triangle K_{1}F_{2}M|=3\cdot |\triangle K_{1}F_{1}M|}

Men E 1 K 1 M {\displaystyle \triangle E_{1}K_{1}M} och K 1 F 1 M {\displaystyle \triangle K_{1}F_{1}M} har samma höjd i K 1 {\displaystyle K_{1}} så basen E 1 M ¯ {\displaystyle {\overline {E_{1}M}}} måste sålunda vara tre gånger så lång som F 1 M ¯ {\displaystyle {\overline {F_{1}M}}} och M {\displaystyle M} delar alltså E 1 F 1 ¯ {\displaystyle {\overline {E_{1}F_{1}}}} i förhållandet 3:1. Och på samma sätt kan vi visa att M {\displaystyle M} även delar E 2 F 2 ¯ {\displaystyle {\overline {E_{2}F_{2}}}} i förhållandet 3:1. Genom att sedan exempelvis byta ut E 2 {\displaystyle E_{2}} mot E 3 {\displaystyle E_{3}} och sedan mot E 4 {\displaystyle E_{4}} (och såklart byts då även K 1 {\displaystyle K_{1}} och F 2 {\displaystyle F_{2}} ut) visar man att alla medianerna skär varandra i samma punkt och att alla medianerna delas i förhållandet 3:1 av denna punkt.

Quod erat demonstrandum!

Referenser

  1. ^ Howard Whitley Eves, 1983, Great Moments in Mathematics (before 1650), sid. 225. ISBN 9780883853108.
  2. ^ Federico Commandino, 1565, Liber de centro gravitatis solidorum, sid. 22.