Folgore-klass
| ||
 | ||
| Allmänt | ||
|---|---|---|
| Typ | Jagare | |
| Operatörer |  Italiens flotta | |
| Före | Freccia-klass | |
| Efter | Maestrale-klass | |
| Byggda | 1929-1931 | |
| I tjänst | 1932-1943 | |
| Tekniska data | ||
| Deplacement | 1 240-2 100 | |
| Längd | 95,9 meter | |
| Bredd | 9,2 meter | |
| Djupgående | 3,3-4,5 meter | |
| Framdrift | ||
| Kraftkälla | 3 x Thornycroft-pannor | |
| Huvudmaskin | 2 x växlade ångturbiner | |
| Maskinstyrka | 44 000 shp (33 000 kW) | |
| Prestanda | ||
| Hastighet | 30 knop (56 km/h) | |
| Räckvidd | 3 600 nautiska mil (6 700 km) vid 12 knop | |
| Lastförmåga | ||
| Besättning | 185 | |
| Beväpning | ||
| Huvudartilleri | 2 x dubbelmonterade 12 cm sjömålskanoner | |
| Luftvärnsartilleri | 2 x enkelmonterade 40 mm luftvärnskanoner 2 x dubbelmonterade 13,2 mm kulsprutor | |
| Torpeder | 2 x trippelmonterade 53,3 cm torpedtuber | |
| Ubåtsjaktvapen | 2 x sjunkbombskastare | |
| Minor | 52 x sjöminor | |
Folgore-klassen var en klass av fyra jagare som byggdes för Regia Marina (den kungliga italienska flottan) på 1930-talet. Inget av fartygen överlevde andra världskriget.
Design och beskrivning
Folgore-klassens jagare var extremt lika den föregående Freccia-klassen, även om deras bredd minskades i ett misslyckat försök att förbättra deras hastighet jämfört med de tidigare fartygen.[1] Fartygen hade en total längd på 96,05 meter, en bredd på 9.2 meter och ett djupgående på mellan 3,3-4,3 meter.[2][1] Deras deplacement var 1 238 ton vid standardlast och 2 090 ton vid fullast.[3] Under krigstid var deras bemanning 185 officerare och värnpliktiga sjömän.[4]
Folgore-klassen drevs av två växlade Belluzzo-ångturbiner som drev var sin propelleraxel med hjälp av ånga från tre Thornycroft-pannor.[4] Turbinerna var konstruerade för att producera 44 000 hästkrafter (33 000 kW) och en hastighet på 30 knop (56 km/h) i drift, men fartygen nådde hastigheter på 38-39 knop (70-72 km/h) under vissa provturer till havs. De rymde tillräckligt med brännolja för att ge dem en räckvidd på 3 600 nautiska mil (6 700 km) vid en hastighet på 12 knop (22 km/h).[1]
Deras huvudbatteri bestod av fyra Cannone da 12 cm/50 A Modello 1926-kanoner i två dubbelkanontorn, ett vardera för och akter om överbyggnaden.[3] Fartygens luftvärn bestod av av ett par Cannone da 40 mm/39 luftvärnskanoner i enkelfästen midskepps och ett par dubbla kanonfästen för Breda 13,2-millimeters Modello 1931 kulsprutor. De var utrustade med sex 53,3 cm torpedtuber i två trippelfästen midskepps. Även om fartygen inte var utrustade med sonar för ubåtsjakt, var de utrustade med ett par sjunkbombskastare.[1] De kunde också bära 52 sjöminor.[3]
Skepp i klassen
- Baleno
Byggd av CNQ Fiume, färdigställd 15 juni 1932.
Den 14 juni 1940 sänkte hon ubåten HMS Odin i Tarantobukten.
Den 16 april 1941 blev hon skadad av de brittiska jagarna Jervis, Nubian, Mohawk och Janus under slaget om Tarigo-konvojen, gick på grund och sjönk följande morgon. Endast 37 ur besättningen överlevde.
- Folgore
Byggd av OC Partenopei, Neapel, färdigställd den 1 juli 1932.
Sänktes den 2 december 1942 av brittiska kryssare ur Force Q under slaget vid Skerki Bank, när hon försökte skydda den konvoj hon eskorterade. 124 man, inklusive befälhavaren Lt. Cdr. Ener Bettica, sjönk med fartyget.
- Fulmine
Byggd av CNQ Fiume, färdigställd 14 september 1932.
Sänktes den 9 november 1941 av brittiska ytfartyg från Force K under slaget om Duisburgkonvojen. 141 man omkom, bland dem befälhavaren kaptenlöjtnant Mario Milano.
- Lampo
Byggd av OC Partenopei, Neapel, färdigställd 13 augusti 1932.
Skadades svårt av brittiska jagare den 16 april 1941 under slaget om Tarigo-konvojen och gick på grund med 141 av sina 205 besättningsmän dödade i strid, men hon bärgades senare och togs åter i tjänst. Hon sänktes av bombplan den 30 april 1943 utanför Kap Bon, när hon transporterade ammunition till Tunisien, med 60 av 213 besättningsmän omkomna.
Turkiska fartyg
Fyra liknande fartyg byggdes i Italien för den turkiska flottan:
- Tinaztepe-klassens jagare liknade de italienska fartygen men var utrustade med två skorstenar. Dessa fartyg byggdes av Cantiere navale di Riva Trigoso.
- Jagarna i Adatepe-klassen ändrades till att ha fyra enkelmonterade kanoner istället för två dubbla kanoner och förlängdes för att kompensera för detta. Dessa fartyg byggdes av Ansaldo i Genua.
Referenser
Noter
- ^ [a b c d] Brescia, p. 116
- ^ Whitley, p. 166
- ^ [a b c] Fraccaroli, p. 53
- ^ [a b] Roberts, p. 300
Tryckta källor
- Brescia, Maurizio (2012). Mussolini's Navy: A Reference Guide to the Regina Marina 1930–45. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 978-1-59114-544-8
- Campbell, John. Naval Weapons of World War Two. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 0-87021-459-4
- Fraccaroli, Aldo. Italian Warships of World War II. Shepperton, UK: Ian Allan. ISBN 0-7110-0002-6
- Roberts, John (1980). Conway's All the World's Fighting Ships 1922–1946. New York: Mayflower Books. ISBN 0-8317-0303-2
- Rohwer, Jürgen (2005). Chronology of the War at Sea 1939–1945: The Naval History of World War Two. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-59114-119-2
- Whitley, M. J. (1988). Destroyers of World War 2: An International Encyclopedia. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-85409-521-8
Externa länkar
- Folgore-class destroyer Marina Militare website
| ||||||||||||||||||||||||||
