Ingemar

Mansnamnet Ingemar eller Ingmar är ett fornnordiskt namn som är bildat av namnet Ing och efterleden‑mar 'utmärkt, berömlig'. Ing är möjligtvis namnet på en fornnordisk fruktbarhetsgud. Samma Ing förekommer också i mansnamn som Inge, Ingvar, Ingemund, Ingvald, Ingolf och Yngve, samt i kvinnonamn som Ingrid, Ingeborg och Inga.

Det äldsta belägget i Sverige är en runinskrift från 1000-talet på ett flyttblock vid Runby i Eds socken i Uppland: Ingrid lät göra ladbron (lastbryggan) och hugga stenen efter Ingemar, sin man och efter Dan och efter Banke, sina söner. De bodde i Runby och ägde där gård. Kristi hjälpe deras själ.

Ingemar var ett vanligt namn bland pojkar på 1940- och 1950-talen och är fortfarande ett av de 30 vanligaste förnamnen i den manliga befolkningen. De senaste decennierna har namnet huvudsakligen använts som andranamn. Den 31 december 2014 fanns det totalt 67 024 personer i Sverige med namnet Ingemar/Ingmar, varav 9 717 med det som tilltalsnamn.[1] År 2003 fick 181 pojkar namnet, varav 9 fick det som tilltalsnamn.

Namnsdag: 3 juni.

Personer med namnet Ingemar eller Ingmar

Referenser

  1. ^ Enligt sökning på Statistiska centralbyråns Namndatabas 2015-10-06.