Kévin Borlée
Kévin Borlée | |
Kévin Borlée, 7 juli 2018. | |
Född | 22 februari 1988[1][2] (36 år) Woluwe-Saint-Lambert, Belgien |
---|---|
Medborgare i | Belgien |
Sysselsättning | Sprinter, friidrottare[3] |
Föräldrar | Jacques Borlée Edith Demaertelaere |
Släktingar | Olivia Borlée (syskon) Jonathan Borlée (syskon) Dylan Borlée (syskon) |
Webbplats | borlee.eu/ |
Redigera Wikidata |
Kévin Borlée | ||
Friidrott, herrar | ||
Nation: Belgien | ||
---|---|---|
Världsmästerskap | ||
Brons | Daegu 2011 | 400 m |
Brons | Doha 2019 | 4×400 m stafett |
Brons | Eugene 2022 | 4×400 meter stafett |
Världsmästerskap inomhus | ||
Silver | Doha 2010 | 4×400 m stafett |
Brons | Birmingham 2018 | 4×400 m stafett |
Guld | Belgrad 2022 | 4×400 m stafett |
Europamästerskap | ||
Guld | Barcelona 2010 | 400 m |
Brons | Barcelona 2010 | 4×400 m stafett |
Guld | Helsingfos 2012 | 4×400 m stafett |
Guld | Amsterdam 2016 | 4×400 m stafett |
Guld | Berlin 2018 | 4×400 m stafett |
Silver | Berlin 2018 | 400 m |
Silver | München 2022 | 4×400 m stafett |
Europamästerskap inomhus | ||
Brons | Paris 2011 | 4×400 m stafett |
Silver | Belgrad 2017 | 4×400 m stafett |
Guld | Prag 2015 | 4×400 m stafett |
Guld | Glasgow 2019 | 4×400 m stafett |
Guld | Istanbul 2023 | 4×400 m stafett |
Kévin Borlée, född den 22 februari 1988, är en belgisk friidrottare som tävlar i kortdistanslöpning. Hans tvillingbror Jonathan Borlée och hans yngre bror Dylan Borlée samt hans syster Olivia Borlée är även de friidrottare.
Karriär
Borlée deltog vid Olympiska sommarspelen 2008 där han blev trea i sin semifinal på 400 meter men tog sig inte vidare till finalen. Han var vidare i semifinal vid VM 2009 i Berlin men inte heller den här gången räckte hans tid till en plats i finalen.
Vid inomhus-VM 2010 ingick han tillsammans med brodern Jonathan, Cedric van Branteghem och Antoine Gillet i det belgiska stafettlaget på 4 x 400 meter som blev silvermedaljörer.
Vid EM 2010 i Barcelona blev han något oväntat guldmedaljör på 400 meter. Han ingick även i det belgiska stafettlaget som blev bronsmedaljör. Den framgången följde han ett år senare upp genom att i VM i friidrott 2011 bli bronsmedaljör - och bäste europé - på 400 meter.
Vid olympiska sommarspelen 2020 i Tokyo tog Borlée sig vidare från försöksheatet på 400 meter, men valde att dra sig ur semifinalen för att vila sig inför stafetten på 4×400 meter.[4][5] I stafetten slutade Belgien på fjärde plats trots ett nytt nationsrekord på 2.57,88.[6]
Personliga rekord
- 400 meter - 44,56 från 2012
Källor
- Kévin Borlée på World Athletics webbplats
- Kévin Borlée på Olympedia (engelska)
Noter
- ^ Roglo, Kevin Borlée.[källa från Wikidata]
- ^ World Athletics Database, Kévin Borlee.[källa från Wikidata]
- ^ All-Athletics.com, läst: 6 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ ”Kevin Borlee: ‘Het belangrijkste is de 4x400, ik ga niets riskeren’” (på nederländska). standaard.be. 1 augusti 2021. https://www.standaard.be/cnt/dmf20210801_91978373. Läst 2 april 2022.
- ^ ”400 mètres: Kevin Borlée déclare forfait pour les demi-finales” (på franska). dhnet.be. 2 augusti 2021. https://www.dhnet.be/sports/omnisports/jo-team-belgium/400-metres-kevin-borlee-declare-forfait-6107ad70d8ad581ce1acd481. Läst 2 april 2022.
- ^ ”“We lopen altijd sneller, maar het zijn altijd de anderen die op het podium staan”: Kevin Borlée ontroostbaar na vierde plek Belgian Tornados” (på nederländska). hln.be. 7 augusti 2021. https://www.hln.be/olympische-spelen/we-lopen-altijd-sneller-maar-het-zijn-altijd-de-anderen-die-op-het-podium-staan-kevin-borlee-ontroostbaar-na-vierde-plek-belgian-tornados~a42f0fd7/. Läst 2 april 2022.
- 1934: Adolf Metzner
- 1938: Godfrey Brown
- 1946: Niels Holst-Sørensen
- 1950: Derek Pugh
- 1954: Ardaljon Ignatjev
- 1958: John Wrighton
- 1962: Robbie Brightwell
- 1966: Stanisław Grȩdziński
- 1969: Jan Werner
- 1971: David Jenkins
- 1974: Karl Honz
- 1978: Franz-Peter Hofmeister
- 1982: Hartmut Weber
- 1986: Roger Black
- 1990: Roger Black
- 1994: Du'aine Ladejo
- 1998: Iwan Thomas
- 2002: Ingo Schultz
- 2006: Marc Raquil
- 2010: Kévin Borlée
- 2012: Pavel Maslák
- 2014: Martyn Rooney
- 2016: Martyn Rooney
- 2018: Matthew Hudson-Smith
- 2022: Matthew Hudson-Smith
- 2024: Alexander Doom
|