Svenska landskapsstenar
Vart och ett av de 25 svenska landskapen har en landskapssten (landskapsbergart), en bergart som kan anses som karakteristisk för landskapet.[1] Landskapsstenarna utsågs 1989 av Sveriges geologiska undersökning efter förslag från berggrundsgeologer.
| Landskap | Sten | Bild |
|---|---|---|
 Blekinge | Kustgnejs |  |
 Bohuslän | Bohusgranit |  |
 Dalarna | Dalaporfyr |  |
 Dalsland | Kvartsit |  |
 Gotland | Hoburgskalksten |  |
 Gästrikland | Gävlesandsten |  |
 Halland | Charnockit |  |
 Hälsingland | Dellenit |  |
 Härjedalen | Tännäsögongnejs |  |
 Jämtland | Täljsten |  |
 Lappland | Apatitjärnmalm |  |
 Medelpad | Alnöit |  |
 Norrbotten | Gabbro |  |
 Närke | Dolomitmarmor |  |
 Skåne | Flinta |  |
 Småland | Röd växjögranit |  |
 Södermanland | Granatådergnejs |  |
 Uppland | Hälleflinta |  |
 Värmland | Kyanitkvartsit |  |
 Västerbotten | Kopparkismalm |  |
 Västergötland | Platådiabas |  |
 Västmanland | Kvartsbandad blodstensmalm |  |
 Ångermanland | Nordingrågranit |  |
 Öland | Ortocerkalksten |  |
 Östergötland | Kolmårdsmarmor |  |
Källor
Noter
- ^ ”SGU Sveriges geologiska undersökning”. Arkiverad från originalet den 6 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120606223800/http://www.sgu.se/sgu/sv/geologi/landskapsstenar.html. Läst 14 mars 2011.
| |||||||||||||
