Swedish-ESO Submillimetre Telescope

Swedish-ESO Submillimetre Telescope (SEST) var ett radioteleskop med en diameter på 15 meter som låg vid La Silla-observatoriet i Chile. Teleskopet byggdes 1987 som ett kombinerat projekt mellan ESO och Onsala rymdobersvatorium, med bidrag från Finland och Australien.^[1] Det var då det enda stora teleskopet för submillimeters astronomi på södra halvklotet.^[2] Det avvecklades 2003.^[3]

Teleskopet användes för enkelskålobservationer av ett brett spektrum av astronomiska föremål, särskilt det galaktiska centrumet och de magelliska molnen och för interferometriska observationer vid millimetervåglängder.^[1]

1995 gjorde observationer gjorda med SEST att Bumerangnebulosan är den kallaste kända platsen i universumet, med en temperatur lägre än bakgrundsstrålningen.^[4]^[5]

Galleri

SEST och Orion med hans berömda bälte och svärd.
SEST-skålen mäter 15 meter över. Det avvecklades 2003.
Himmel fylld med stjärnspår, ett resultat av kamerans långa exponeringstid.
SEST med ESO 3,6 m teleskop i bakgrunden

Referenser

^ [a b] ”Swedish-ESO Submillimetre Telescope - SEST”. Onsala Space Observatory. Arkiverad från originalet den 18 april 2013. https://archive.is/20130418020417/http://www.chalmers.se/rss/oso-en/observations/sest. Läst 27 juli 2012.
^ ”The Swedish-ESO Submillimetre Telescope”. ESO. http://www.eso.org/sci/publications/messenger/archive/no.48-jun87/messenger-no48-2-6.pdf. Läst 27 juli 2012.
^ ”Swedish-ESO 15m Submillimeter Telescope (SEST)”. Arkiverad från originalet den 30 juli 2012. https://archive.is/20120730210903/http://www.eso.org/gallery/v/ESOPIA/LaSilla/esopia00049teles.jpg.html. Läst 27 juli 2012.
^ ”Coolest bow tie in the universe”. smh.com.au. Arkiverad från originalet den 1 september 2006. https://web.archive.org/web/20060901031441/http://www.smh.com.au/articles/2003/02/20/1045638427695.html. Läst 12 augusti 2019.
^ Sahai, Raghvendra; Nyman, Lars-Åke (1997-10-01). ”The Boomerang Nebula: The Coldest Region of the Universe?”. The Astrophysical Journal 487 (2): sid. L155–L159. doi:10.1086/310897. http://stacks.iop.org/1538-4357/487/i=2/a=L155. Läst 12 augusti 2019.